Blivande lättmatroser om NY: ”Helt plötsligt öppnas en värld som är väldigt stor”

Alinda Malmlöf och Jakob Wagner går tillsammans i den första klassen med blivande lättmatroser inom nationell yrkesutbildning.

– Det känns så roligt med utbildningen, den öppnar stora möjligheter fast den är kort, säger de.

Många ville gå den nya nationella yrkesutbildningen till lättmatros som drog igång i Helsingborg hösten 2026. Alinda Malmlöf och Jakob Wagner var två av dem som blev antagna. De kommer till de ettåriga studierna med väldigt olika erfarenheter bakom sig. Alinda har jobbat ett par år på klubb och i restaurangavdelningen på en färja, medan Jakob har jobbat tio år som byggnadsplåtslagare och därefter tio år som facklig ombudsman.

Jakob har hållit på med fritidsbåtar hela livet. Han hittade den nya nationella yrkesutbildningen till lättmatros när han sökte på nätet efter befälsutbildningar till sjöss.

– Min långsiktiga ambition är att arbeta som befäl. Men jag tycker det är viktigt att först skaffa mig praktisk erfarenhet av arbetet ombord. Jag tror att man blir en bättre ledare om man har förståelse för de arbetsuppgifter och den verklighet som besättningen möter. Därför kändes lättmatrosutbildningen som en bra väg in i sjöfarten.

Alinda såg reklam för lättmatrosutbildningen i mässen, personalrummet, på sin arbetsplats i färjerestaurangen. Hennes kollegor uppmanade henne att ansöka.

– Jag har länge varit sugen på att gå över till den praktiska sidan av båtjobb. Men jag gick estetiska programmet i gymnasiet och hade ingen teknisk grund. Då var det enda alternativet att börja som jungman som är en slags lärlingsroll, men det kändes som ett för stort steg att gå direkt från catering till att knacka rost. Därför är den här utbildningen perfekt.

Nationell yrkesutbildning är kortare yrkesutbildningar med mycket praktik. Praktiken kallas lärande i arbete, LIA, och utförs på arbetsplatser inom den bransch där man sedan ska jobba. Både Alinda och Jakob ser fram emot LIA och berättar att alla i klassen pratat mycket om den.

– Nu har vi en del teoretiska bitar som vi pluggar men sedan när man kommer ut på LIA:n faller allt det där på plats. Det underlättar, säger Alinda. Hon fortsätter:

– Jag valde den här praktiska utbildningen för att jag inte är någon skolmänniska, jag fick en grav dyslexidiagnos rätt sent. Jag har tyckt att det är svårt att få in teoretiska kunskaper som jag inte är så motiverad till att lära mig. Men här tycker jag det är kul och jag förstår varför vi lär oss teorin.

– Jag har arbetat mycket med utbildningsfrågor under mina år inom fackföreningsrörelsen och har alltid tyckt om att lära mig nya saker. Den största omställningen är egentligen att gå från ett långt yrkesliv med stort ansvar till att plötsligt vara student igen. Med familj och barn blir det också en annan situation än när man var 20 år, säger Jakob.

Han tillägger:

– Det har underlättat att alla i klassen är så snälla mot varandra. Det blev snabbt en stark gemenskap fast vi kommer med så olika bakgrunder. Ingen tänker på att Alinda är 21 år eller Micke 52. Folk samåker, stöttar varandra i kursmoment och bjuder på mat och kakor. På det sättet är jag positivt överraskad av att plugga som vuxen.